Det verkar vara vår grej att campa i grusgropar men det var ett hyfsat bra skydd mot stormbyarna som tog i så våldsamt att det kändes som att husvagnen skulle välta. Vackert i Bruksvallarna. Tog en sväng med bilen dit och bort till Ramundberget för att fördriva tiden.Snö på fjälltopparna. Tacka tusan för det så jävulusiskt kallt som det var.Så äntligen bar det iväg upp mot Flatruet.Vi såg många sjöar, tjärnar och forsande bäckar.Micke poserar vid Flatruet-skylten medan nobspojkarna är mer intresserade av att få kissa på den stora stenen.Här står jag och killarna. Trodde nästan att vi skulle blåsa bort. Tvekade en stund om jag skulle våga öppna bakluckan på bilen och ta ut killarna. Var ju rädd att luckan skulle blåsa sönder.Nu har vi i alla fall varit här men som sagt så hade det ju varit lite roligare om vädret hade visat sig från en bättre sida.Vår lilla husvagn på Flatruet, var rädd att den skulle välta i blåsten.Helt ensamma var vi och jag förstår ju varför inte någon annan var sugen på att fara hit upp.Minnessten vid den högsta punkten på Sveriges högst belägna allmänna landsväg över Flatruet, 975 m ö h, vägen mellan Funäsdalen och Ljungdalen. Ljungdalens Byamän reste stenen 1938 vid invigningen av vägen. Stenen är hämtad i Messlingen.
