Ibland önskar jag att jag var 30 år yngre, fri som en fågel och bara kunde åka runt i bil med min kamera. Ungefär precis som Jonna Jinton. Har ända sedan jag var riktigt ung haft en längtan efter fjäll och berg. I storstaden har jag aldrig trivts eller känt mig hemma.Men får väl nöja mig med den fina regnbågen som vi såg häromkvällen.Mina knän sätter stopp för några större utsvävningar och tanken kommer upp om att vi kanske måste flytta till något mindre och mer lättskött.Solen tittade fram en stund igår, det var länge sedan. Proppade mig full med värktabletter och gick långpromenad med killarna. Då naturligtvis när inte kameran är med får jag för första gången syn på en hökuggla.
