Idag har vi bröllopsdag – 10 års som gifta. Fattar inte var tiden tar vägen, den bara springer iväg.Är så oändligt tacksam att jag har Micke, vi skrattar, vi gråter och vi kämpar tillsammans. I nöd och lust har vi lovat varandra att hålla ihop.Men att försöka ta några fina och romantiska bilder med 2 norrbottenspetsar är bara att glömma, de tappar snabbt tålamodet, särskilt när det är Järpe i skogen under fotosessionen.Vår favorituggla fortsätter att dyka upp när det har mörknat. Det är med skräckblandad förtjusning vi tittar på ugglan genom fönstret.En slaguggla är ju liksom inte att leka med, hur gullig den en ser ut att vara. Man vill liksom känna på den, önskar att den kunde bli tam så man fick känna sig som Harry Potter.
