Jägarmarsch!

Micke kom hem sent igår kväll, närmre bestämt runt midnatt. Då hade jag hunnit somna. Han har varit upp till Arvidsjaur och utbildat och startat upp piloten för våra kollegor på Behörighet.
Semester idag och vädret såg perfekt ut för jakt.
Förväntansfulla killar i bilen som alltid blir superpepp när det är jakt på gång.
Hamnade i lite rusningstrafik så det var bara att ta det lugnt.
Domedagsdimma tornade upp sig på väg ner mot Lucksta.
Nästan som i en skräckfilm 🙂
Micke ville jaga längst upp på jaktområdet så det blev bestämt att han skulle ha bilen. Han släppte av mig och Coffy vid “Prinsvägen”. Startade upp pejl och halsband, alltid verkade lugnt. Hann bara gå upp för backen och in på vägen när jag såg att det stod en bil en bit längre bort. Micke hade redan åkt vidare, jag försökte ringa men det är ett rent helvete att det inte är mobiltäckning däruppe.

Visste inte vad jag skulle göra, gick ner på vägen och travade iväg en bit. Tänkte sedan att jag chansar och släpper Coffy. Hann nästan bara dra av honom halsbandet så hörde jag att en annan hund hade ståndskall uppe i skogen. “Fanhelvetesejälvaskit” tänkte jag och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Kollade pejlen och det såg ut som att Coffy sprang mot ståndskallet som tystnade. Tänkte att jag får väl gå och hämta Coffy men efter en stund kom han ner mot mig så jag kallade in och kopplade honom.
Blev helt villrådig över vart jag skulle ta vägen. Kunde ju inte nå Micke så skulle jag jaga någon annanstans visste han ju inte vart han skulle hämta upp oss. Blev lessen för Coffys skull som nu fick gå med mig i över en mil, kopplade för att försöka ta oss upp till bilen, Micke och Konrad.
Tunn isskorpa på vattnet.
Frosten låg kvar på den gamla träbron.
Bäverhyddan som vi spanat på för flera år sedan verkar inte finnas kvar längre.
Under min helvetesvandring hörde jag skott uppifrån skogen så jag tordes inte släppa Coffy något mer. Har nog aldrig under mina år som fågeljägare stött på så många tjädertuppar som Coffy och jag gjorde under vår jägarmarsch. Det är väl typiskt.
Micke hade otur han med. Där han tänkte gå jagade en stövare 🙁 Blev ingen rolig jaktdag och vi båda blev på dåligt humör.
På hemvägen satt det en liten uggla på vägräcket. Typiskt så flög den precis när jag skulle till och fota. Hade heller inte stora objektivet med mig för det blir för tungt att bära runt på i skogen.
Hemma vid fågelmatningen hade vi finbesök av en steglits.
Åsså ekorrar förstås.
Kändes kallt och ruggigt hemma så vi tände upp i kaminen i vardagsrummet och slötittade på SVTPlay.