Oftast tycker man att tiden bara rusar iväg, man längtar efter saker istället för att bara vara i nuet och njuta av stunden som är. Igår kväll stannade livet upp en stund och allt vändes upp och ner av ett mejl. Ett mejl med ett sorgligt besked från avdelningschefen som meddelade att en kollega hastigt avlidit igår efter en kort tids sjukdom. Det är så ofattbart så det finns bara inte. Vi brukar ju börja kl 7 tillsammans. Vår goa och glada kamrat. Är fortfarande helt chockad och tagen.Att jag till råga på allt förmodligen fått en vaxpropp i örat som gör att jag nu är helt lomhörd och känner mig helt märklig och vimmelkantig gör inte saken bättre. Inte fick jag någon tid för öronspolning förrän på tisdag Blev hänvisad till Apoteket och Vaxol. Än så länge har det inte hjälpt. 🙁Har brist på sockor så de här fick följa med hem, det fick även den lilla sötnosen göra som jag blev jätte kär i.
