Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö… Ring själaringning öfver land och vatten! Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten och ring hugsvalelse till sargad barm. Ring hatet ut emellan rik och arm och ring försoning in till jordens släkten. Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar och forngestaltningar af split och kif. Ring in ett ädlare, ett högre lif med bättre syften, mera rena lagar. Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och ring den frusna tiden åter varm. Ring ut till tystnad diktens gatularm, men ring till sångarhjärtan skaparglöden. Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, förtalets lömskhet, afundens försåt. Ring in det rätta på triumfens stråt, och ring till seger mänsklighetens fanor.
Ring, klocka, ring . . . och seklets krankhet vike; det dagas, släktet fram i styrka går! Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike! Ring in den tid, då andarne befrias ur själfviskhetens sammansnörda band. Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ring honom in, den bidade Messias!

(Nyårsklockan av Alfred Tennyson)