Märklig känsla att få se en stor och ståtlig tjädertupp längs väg 315. Tycker ju att den ska hålla sig i skogen och inte längs vägrenen. Skumt, hann med att ta ett foto genom bilrutan.Premiärtur för Konrad – fiske på Skärsjön. Inga renar i sikte så efter en stund vågade vi koppla loss honom.Skönt att sitta med husse en stundeller så roar man sig på egen hand.Inte ett napp, husse kikpimplar och Konad spanar. Blev uppringd av Radio Jämtland efter att ha lagt upp den här bilden på mitt Insta och hashtaggat dom. De tyckte bilden var kul och fick bli omslagsbild på deras FB-sida hela veckan.Nästa tur gick till Storöra, dit är det bra mycket längre. Trodde det skulle gå åt skogen när det var renar halvvägs upp till Skärsjön. Konrad blev skogstokig, tjöt och ylade, har aldrig hört honom låta så men jag lyckades hålla honom kvar på skotern och han lugnade ner sig. Trögt fiske men lyckades dra upp en som Konrad fick kalasa på. Resan tillbaka var inte lika kul, en slagen ren låg en bit från skoterspåret i en blodpöl. Vi trodde den var död men det visade sig att den levde fortfarande. Ringde länsstyrelsen och larmade.Misstänker järv med tanke på det stora såret strax bakom nacken. Usch det var verkligen ingen rolig upplevelse. Vi fick lov att göra slut på lidandet. Sov dåligt den natten, inte kul alls att se och uppleva. Plötsligt kom verkligheten alldeles för nära.Nöjd killeTillbaka på Storöra, ett ett napp men det blåste stormvindar.Nu hade Konrad inget alls emot att sitta på skotern.Det stormar så nackhåren reser sig på Konrad. Vi tröttnade efter några timmar. Åkte tillbaka till husvagnen, åt lunch, städade och for sen hemöver. Så kul att det funkar så bra att ha med Konrad.
