Inget roligt beslut att behöva ta men det känns som vi var tvungna. I augusti slöt vi avtal med Bryngels om brunnsborrning. Veckorna har gått och inget har hänt. När det sen passar som sämst dyker dom upp. Det känns fruktansvärt nervöst. Naturligtvis går inget på räls så igår hann de bara borra 70 meter sen var det dags att avsluta arbetsdagen. På fredagar arbetar dom inte så nu måste vi vänta till måndag.Vad gör vi om dom inte hittar tillräckligt med vatten???!!! Har inte den blekaste. Känns som allt krånglar och läggs på som ett lock som bara blir tyngre och tyngre och inget kan vi bocka av. Inte konstigt att det inte går att sova på nätterna. Så mycket som måste ordnas nu när både mamma och pappa gått bort.
