Vi tänkte att vi på nytt skulle försöka fiska uppe vid Satis-dammen trots blåst. Den här gången följde jag med hela vägen fram. När vi var där sist försvann Micke och Konrad när jag provade att kasta strax nedanför där vi parkerat bilen.Utsikten och miljön är så fantastisk att jag var tvungen att stanna flera gånger och bara njuta men någon sommarvärme var det inte tal om. Riktigt kalla och kraftiga vindar men inga mygg och knott.Får inte nog av fjäll med snö. Tycker att det var mer snö i år än förra året och bra mycket mindre vatten i dammarna.Bilderna i detta inlägg har jag bara tagit med min nya mobil. Det blåste så mycket så det gick inte att kasta men vi provade ändå några gånger för man vet ju aldrig.Konrad var jätte duktig, vill ju inte precis han ska fastna i någon krok för då hade det nog blivit cirkus.Killarna tog sig en funderare.Hade hoppats på att få se fler fåglar/djur men det var bra dött på den fronten förutom renen som Konrad fick vittring på.“Det är något därute som luktar spännande…”Vill inte gå vidare.Konrad upptäcker renen.När vi kom tillbaka till vagnen hade en husbil parkerat precis bredvid oss och skymde utsikten så Konrad inte kunde spana på gråhunden Klara och Finnspetstiken Freja. Han blev SÅ besviken och tjurade nere på golvet.Husbilsgranne på andra siden med finaste motivlacket – tänk att ha en sån bild av en norrbottenspets på vår vagn. Drömma kan man ju alltid.
