Pojken på månen!

Känns som dödsbuden avlöser varandra. Har varit mycket nu ett tag. Först nära och kära och idag när jag satt och jobbade hemma kom det upp meddelande från EKOT att Rickard Wolff, avlidit. Har väl egentligen aldrig varit något större fan av honom men fascinerats av hans speciella röst. Sen känns det lite extra eftersom vi var jämngamla. Född 1958 precis som jag. Döden kryper liksom närmare och närmare.

Fick brev från läkaren på Hälsocentralen igår. Alla prover var normala. Men varför känner jag mig då så konstig. Hjärtklappning, nervös, skakig, darrig, sover dåligt, tappar massor av hår, Ögonen svider. Näsan är täppt. Knäna värker. Ja jag kan rabbla upp en hel lista. Fel på sköldkörteln var det tydligen inte som jag hade trott.
För att inte deppa ihop fullständigt kör Micke lite Sous-Vide ikväll igen. Nu blir det orre. 2 orrbröst plockades fram ur frysen.
Lite rödvin sätter piff på tillvaron. Man glömmer ishalkan och att vi blev tvugna att jobba hemma å plocka fram våra icebug igen.
Ljus lite här och var i novembermörkret.
​Kvällens middag – orre med hasselbackpotatis, stekt bacon och svartvinbärsgele.