Micke tyckte att vi skulle dra iväg med skotern och prova lite pimpelfiske idag. Jag var skeptisk till en början, dels för att jag var dålig i natt och inte har sovit många timmar och dels för att jag tycker att det är läskigt att gå ut på isen.Micke fick gå ut först och kolla isläget, hur tjock isen är och när han bedyrat att det inte är någon fara då kan jag gå ut.Nu fick vi inviga de fina skryllorna som Micke fixade i ordning i somras. Man satt bra och behövde inte frysa om rumpan.Mulet, silvrigt och ibland lågt i tack men ändå så vackert.Som vanligt tappade jag tålamodet när det inte hände något. Började frysa om fingrarna och sen har jag ju så jäkla ont i mitt vänstra pekfinger. Dubbel-alvedon hjälpte inte.Min lilla tomtegubbe är glad ändå och peppar hela tiden.men när det började nappa hos honom blev jag sur, grinig och avundsjuk.Har man inga maggotar funkar det bra att beta med ett öga.Plötsligt händer det, två hyfsat stora abborrar på rad fick jag upp när jag slutade sura och bytte hål.Som om inte det räckte kände jag att jag hade napp och att det var något stort och tungt. Jäklar anamma, precis när “borren” hade huvudet uppe i hålet släppte den från kroken. Micke som var lika snabb som blixten kastade sig ner på knä och grep tag i abborren och fick upp den åt mig.PB på abborre, inte illa så här på Nobeldagen. Vi vägde den när vi kom hem, 1 kg visade vågen.En stunds kontemplation ….Till middag blev det stekta abborrfilér, egen potatis, sås gjorde på grädde och kantareller som vi plockade tidigare i höst.
