10 år har gått sen vi hämtade hem vår allra första norrbottenspets Klingermyrans Svante. Glömmer aldrig hur jag hittade annonsen och ringde Hasse och Marie i Junsele och det blev bestämt att vi skulle komma och titta. Ja titta gick ju inte bara, det var ju helt kört så klart.Svante var så liten, som ett litet pytte, bra mycket mindre än brorsorna sina. Jag trodde länge att han skulle växa till sig och bli stor men han blev aldrig högre än 40 cm och såg ut som en liten tik.Som vi älskade den där lilla killen trots att han aldrig blev så bra jaktligt sett.T o m min katt Hasse såg ut som en jätte men kompisar blev dom. Busade och lekte som bara den.Mycket har hänt sen dess. Micke blev helt plötsligt med som avelsråd för rasen, vi skaffade en till nobs (Coffy) och till slut ännu en – Konrad. Men nu tror jag att det får räcka fast man ska akta sig för att säga Aldrig.
